Skillnaden mellan att vara och att finnas

Hej alla bloggläsare ;)

På min kurs om de andiska kulturerna här i Tucumán har vi på sistone fått läsa mycket av Rodolfo Kusch. På Wiki kan man läsa att han var verksam som professor i filosofía y letra, på Buenos Aires universitet. Han föddes 1922 och dog 1979. Det som gjorde Rodolfo Kusch speciell var hans syn på det ”populära” tänkandet, eller det ”folkliga” tänkandet i Latinamerika som något helt jämställt med den occidentala, eller, det västerländska tänkandet som av hans samtids intellektuella såg som något överlägset.

Kusch menade att Latinamerikas intellektuella hela tiden idealiserat det västerländska tankesättet och ställt det över det inhemska, det ursprungliga och det folkliga. Idag kan det låta konstigt att generalisera på det sätt som Kusch gjorde när han beskrev och jämförde ”européen” och ”indianen”, men det är kanske bara för att vi utgår från att det ligger ett förakt för ”indianen” inbyggt i titeln. Det är just detta som Kusch vände sig mot, den hegemoni det västerländska tankesättet innehar. 

Vad är då detta västerländska tankesätt enligt Rodolfo Kusch, och hur skiljer det sig från det latinamerikanska? Jag ska försöka förklara, men först måste jag ha en grundlektion i spansk grammatik. Jag hoppas ni kommer förstå.

I svenskan, och i engelskan med för den delen, använder vi ett verb för att vara och finnas.

Alltså; jag är 23 år gammal, jag är student, jag är i Sydamerika. I spanskan skiljer man mellan Ser och Estar. Ser står för det permanenta och estar för det flyktiga. Medan ser mer eller mindre definierar permanenta drag, eller oföränderliga tillstånd som härkomst eller kön, så definierar estar tillfälliga tillstånd, som var man befinner sig eller hur man känner sig. Skillnaden mellan ser och estar är ungefär som skillnaden mellan att vara och att finnas. Det finns ironiska undantag, som att man till exempel använder estar om döden. Som om inte döden vore det mest permanenta...

Rodolfo Kusch menade att det västerländska tänkandet representeras av ”ser”, det vill säga strävan efter att vara ”någon”, medan det ursprungliga, indianska tänkandet representeras av ”estar”, det vill säga, att finnas. Det västerländska sättet att tänka innehåller enligt Kusch en besatthet av att vara någon. Att vara framgångsrik, att lyckas. För oss västerlänningar är livet en resa, en ständig strävan efter nåt bättre, ett bättre tillstånd, ett rikare liv. För ursprungsbefolkningarna, enligt Kusch, finns inte denna strävan, utan man bara finns. Man accepterar världen och naturen som den är, och försöker leva i enighet med den istället för att modifiera och styra den. Enligt Kusch har vi västerlänningar skapat en andra verklighet, teorins och föremålens verklighet, som skiljer sig från den ursprungliga verkligheten, naturens och myternas verklighet, och det är denna epistemologi som har tagits för sann och given. Kuschs ambition var helt enkelt att belysa detta andra förhållningssätt, utan att utgå från att det ena är bättre än det andra, och ifrågasätta och utmana det västerländska tankesättet som det korrekta.

På en resa i Cafayate hade jag turen att få en mycket trevlig guide av indianskt ursprung. Han ville inte fotograferas, eftersom hans folk av tradition trodde att man förlorade en bit av sin själ varje gång ett foto togs av en. Det låter såklart väldigt vidskepligt, men i ljuset av de teorier som Kusch för fram förstår jag den här ursprungsbefolkningens ovilja att fotograferas på ett nytt sätt. Man ska kanske inte anta att deras motvilja mot fotografier ligger i en faktisk rädsla för att kameran på nåt magiskt sätt lyckas stjäla en bit av ens själ, utan snarare som ett kritiskt ställningstagande gentemot det västerländska sättet att leva på, sättet att vara. Tänk på vår besatthet med fotografier, hur vi hela tiden vill dokumentera det vi är med om. Tänk på hur vi alltid poserar leendes som ett slags intyg, eller bevis, för hur trevligt vi har det. Tänk på Facebook. Jag tycker det säger mycket om hur vi ser på vår existens, och hur vi ser på livet som en resa. Tänk på hur stor plats koncepten framgång och utveckling har i våra liv. Tänk vad skönt om vi kunde släppa allt det där och bara... just det, finnas.

Kuschs teorier är naturligtvis mer elaborerade och detaljerade än min ytterst ytliga sammanfattning!

Ruinas de Quilmes. Bilden visar ruinerna av en indianstad i nordvästra Argentina som lyckades motstå den spanska kolonisationen under hela tre generationer. Detta tack vare sin kunskap om den bergiga och klippiga terrängen som spanjorerna hade svårt att ta sig fram i med sina hästar.